Tillit som styrprincip – nya förväntningar, utmaningar och möjligheter för organisationen
En förändring i styrningen av offentlig sektor har påbörjats, men vägen från hög detaljreglering till tillitsbaserad styrning är lång. Nya krav ställs på organisationen i form av kultur- och kompetensförändringar på alla nivåer. Samtidigt leder minskad administration till bättre resursutnyttjande och när medarbetarnas autonomi ökar kan detta höja motivationen och arbetsglädjen.
Jag hade nyligen förmånen att få delta i det fullsatta seminarium som hölls av bland andra Tillitsdelegationens Louise Bringselius ”Tillit till professionerna – en styrprincip för en bättre offentlig sektor?”[1] I samband med detta läste jag även delar av Bringselius forskningsantologi ” Styra och leda med tillit” (SOU 2018:38).
Som GRC-konsult väcks mitt intresse direkt när jag hör talas om styrningsfrågor. Förbättrad styrning i offentlig sektor är ju dessutom intressant för oss alla då det i slutänden handlar om att få effektiv användning av våra skattepengar. På seminariet diskuterades bland annat vikten av delegerat beslutsfattande samt hur ökad tillit ska kunna minska antalet mål, regler och krav på återrapportering. Ämnet kommer med stor sannolikhet att vara aktuellt under kommande år för alla oss som jobbar i eller med offentliga verksamheter.
Förändrad syn på styrning
Varför tillsatte då regeringen en tillitsdelegation? Efter en period där styrningen färgats av New Public Management (eller resultatstyrning), ska styrningen nu kort sagt börja frångå synen på organisationen som en maskin och istället spegla mjukare värden. Ett exempel på förändring i detta tecken som redan skett är övergången från prestationsbaserad finansiering till anslagsfinansiering av sjukvården inom landstinget.
Jag tycker att det är oerhört intressant att fundera kring varför Sverige, som enligt mängder av jämförande studier klassas som ett högtillitssamhälle, i så stor utsträckning har anammat en styrning av offentlig verksamhet som utgår ifrån ett stort kontrollbehov. För mig är risken uppenbar: om anställda i skolor, sjukhus, omsorg och så vidare ständigt får signalen att de inte är betrodda, utan hela tiden måste kontrolleras för att säkerställa att de utför sina arbetsuppgifter, kan det resultera i att deras yrkesstolthet, arbetsglädje och förtroende för systemet undergrävs.
Tillitsdelegationens forskare tror att vi står i början av en ”Förvaltningspolitisk vår” som kommer att pågå i ett par år. Förändringen verkar dock gå långsamt. Statskontoret skriver i sin publikation 2019:2 om sin analys av statens samlade styrning av kommuner och landsting. Tyngdpunkten i analysen ligger på konsekvenserna av den statliga styrningen. Statskontorets analys visar att statens styrning över tid har ökat i omfattning och detaljeringsgrad. Det finns enligt Statskontoret stark kritik från kommuner och landsting mot omfattningen och utformningen av styrningen, som gör det svårt att bedriva verksamheten på det mest ändamålsenliga sättet. Statskontoret pekar också på att den statliga styrningen skapar mycket administrativt arbete i kommuner och landsting. Bland annat handlar det om stora mängder mål och indikatorer i styrningen, ökad administrativ börda, detaljreglering, stuprörstänkande och krympande handlingsutrymme. Att styra mot väldigt många och snäva mål har enligt Statskontoret dessutom motverkat helhetssyn och flexibilitet.
Grundläggande förutsättningar för tillit som styrprincip
Att omställningen tar tid behöver inte bara vara negativt. Jag är övertygad om att varje organisation behöver hitta sitt eget, anpassade sätt att styra. En grundläggande förutsättning för att tillit som styrprincip ska fungera, oavsett i vilken organisation, är enligt mig att verksamhetens mål är tydliga, mätbara, kommunicerade och förankrade. Hela organisationen måste sträva mot samma mål om tillitsbaserad styrning ska kunna fungera. Tillit kan inte bara vara ord på ett papper – det måste reflekteras i prioriteringar, värderingar, kultur och arbetssätt. Detta betyder att organisationerna kontinuerligt måste föra samtal kring värderingar och prioriteringar på alla nivåer i verksamheten. Att välja relevanta mål, kontroller och krav på återrapportering kommer att bli avgörande, liksom att säkerställa att det system man väljer har god förankring i verksamheten, exempelvis genom att kontroller utformas av medarbetarna själva. Att minska antalet mål och kontroller kommer troligen dessutom att frigöra resurser som kan användas för verksamhetens egentliga syften och mål.
Tillitsbaserad styrning kräver förändrat ledarskap
En möjlig utmaning med tillitsbaserad styrning kan vara det faktum att vi i Sverige (om jag får generalisera) tenderar att undvika konflikter. Detta kan peka på att vi mår bra av att ha tydlig styrning och kontroll att luta oss mot, inte minst som argument vid konflikter. Tillit innebär dock inte att vi ska sluta mäta, kontrollera eller dokumentera, utan att vi fokuserar på att följa upp det som är mest kritiskt och som ger störst värde till verksamheten och medarbetarna. Dessutom kräver tillit att chefer blir bättre på att effektuera konsekvenser – hur ska vi hantera de tillfällen när tilliten brutits?
Vidare tror jag att delegerat beslutsfattande och mandat blir allt viktigare, liksom möjlighet att medverka i verksamhetsutveckling på alla nivåer i organisationen. Detta kommer att påverka kompetenskraven för chefer och medarbetare, vilket kan bli en utmaning för delar av offentlig sektor som redan idag har förhållandevis svårt att rekrytera (exempelvis behöriga lärare). Många chefer kommer att behöva omvärdera sin position och ta rollen som en skapare av förutsättningar för medarbetare i kärnverksamheten att utföra sina arbetsuppgifter, bland annat genom att se till att de inte tyngs med onödigt administrativt arbete. Samtidigt kommer chefer att i ännu högre utsträckning behöva kunna stå bakom organisationens mål och krav och resonera för och motivera nyttan av viss administration.
Därtill öppnar ämnet upp för spännande filosofiska frågor såsom ”är människan god?”. Kan vi förlita oss på att frihet under ansvar, eller tillit, fungerar som styrprincip och försöka glömma bort de teorier om den vinstmaximerande ”economic man” vi har lärt oss, eller är det så att vi behöver hitta nya sätt att följa upp effektiviteten i våra offentliga verksamheter?
Om du vill läsa mer:
SOU 2018:38 kap 17 sammanfattar de slutsatser Tillitsdelegationen framhåller som de viktigaste.
Artikeln ”Systemsyn, lärande och socialt ansvar” i Tidskriften Organisation och Samhälle Nr 2 2018.
[1] I juni 2016 inrättade regeringen en delegation för att inom ramen för de befintliga regelverken genomföra dels projekt som främja idé- och verksamhetsutveckling när det gäller kommunal verksamhet, dels projekt som omfattar hela styrkedjan det vill säga styrning från den nationella nivån till genomförandet i kommuner och landsting. Tillitsdelegationen arbetar aktivt för att främja en mer tillitsbaserad styrning och ledning genom olika försök inom myndigheter.
